 |
 |
| |
STUDENTERNAS DAGBLADSFRAMGÅNGAR 1959-1963
1959 var "epokgörande" på ett annat sätt också genom att man nu lyckades med att ställa upp med 4 lag (100 män) vilket Hedman misslyckats med. 1961 vann man sin första seger på 17 år. Så här skrev svenskan efter loppet:
"I den mån Stockholms studenter även i fortsättningen kommer att sjunga "O, gamla klang- och jubeltid" vid högtidliga tillfällen så behöver det inte ske med någon svårmodig hänsyftning på Svenska Dagbladets stafett. Studenterna vann den 49:e årgången av denna illustra propagandatävling och därmed upprepade sig äntligen historien från krigsåren, då Studenterna hade sin ännu inte glömda storhetstid."
Studenterna var på gång och ledarna Rolf Ljungkvist och Kaj Tesch myser ikapp med Bo Aggeborn som inte bara tränade laget utan även sprang sin specialsträcka, 980m på Fiskartorpsvägen. Dagarna före loppet 1962 hyr ett 100-tal studentlöpare och studentveteraner in sig på den lantliga friidrottsanläggningen på Bosön för uppladdningen inför dagbladsstafetten. Svenska Dagbladet presenterar i ord och bild hur mängder av studenter formligen tar "knäcken" på den fridfulla idrottsanläggningen. På tävlingsdagen ställer man upp med hela fyra lag i 25-manna klassen samt två stycken 16-manna motionslag i motionsklassen. Ett av 25-mannalagen är veteranlaget. Att sedan segern tillföll studenterna var knappast någon överraskning för någon. Kvalitativt är också segern i huvudklassen den kanske största i föreningens historia, endast i konkurrens med 1945 års triumf. Men enligt SvD:s krönikör var segern 1962 den "utan tvekan största triumfen i föreningens historia". Äntligen hade sektionen kommit ifatt efter efterkrigsåren "ökenvandring". I den fest som arrangerades i lantbruksakademins lokaler natten efter loppet diskuterades det flitigt om vilken seger som var störst. Kanske löpte man snabbare 1945 men 1962 mäktade sektionen ställa upp med 132 goda löpare på banan, och konkurrensen 1962 var troligen bättre än under krigsåren.
Studenterna starka lagmoral och stora erfarenhet av dagbladssträckorna firade triumfer under 60-talet. Det bör dock påpekas att studenterna ingalunda hade de största individuella stjärnlöparna i sitt lag. Det var i sin överlägsna jämnhet och laganda samt inte minst i sitt stora urval av löpare som studenterna var bäst.
Kontinuiteten och jämnheten bibehölls med hårt arbete från föreningens ledare 60-talet igenom och det trots hög omsättning av folk. Enligt uppgift byttes 6-8 man ut i elitlaget varje år under 60-talet. Den stora omsättningen av folk och den ändrade inställningen till elitidrott skulle också bidraga till att nära nog sänka friidrottarna under 70-talet.
| |
 |
|
