|
 |
Duschkräm i smurfdebuten
|
| 18/4 - Charlotta |
|
|
Idag var det alltså dags för mig att göra smurfdebut i tävlingssammanhang. Bilen fylldes snabbt med glada smurfar vid Näckrosen. Solen sken från blå himmel när vi lastade in oss i bilen
Jag, Andreas och Monika som skulle tävla i smurfernas färger samt träningssmurfen Mattias A som fortfarande hör hemma i Norrland vad det gäller tävlingsklubb gav oss av. Smurfstämningen var god i bilen och vi förundrades under färden över att någon kunde komma på tanken att cykla till start i fjol. En liten bit ut ligger ju trots allt Ekerö.
Väl framme på tävlingsplats var solen borta, ersatt med mörka mål och lite blåst. Vi mötte Rebecka på väg från parkeringen. Hon hade tagit en fin seger på damernas långa bana över 8km. Bara att gratulera! Kul att vi fått ett så snabbt och trevligt nyförvärv.
Efter en halvtimmes väntan i kylan på att det skulle bli dags att värma upp satte jag och Monika iväg i en lugn uppvärmningsjogg för att prova banan. Den visade sig vara fin, torr parkväg med några backar. Verkade ganska behagligt, faktiskt. Efter stretch delade jag och Monika på oss för individuella löpskolningsövningar för att sedan synas vid start.
Vi hann precis se Andreas och Patrik bärga hem silver och brons i herrarnas 4km innan vårt startskott gick. Vi hade tre smurfetter till start, precis för att få ihop ett lag - Matilda och Monika i fina smurflinnen och jag i smurf-T-shirt. Det ska förstås synas vem som är nybörjare i klubben. Kvinnor seniorer startade tillsammans med F16, F17 och F19. Vi hade snackat lite innan om att det kunde bli trångt, men i efterhand var det faktiskt mest trevligt att ha fler löpare omkring sig. Jag gick min vana trogen ut ganska lugnt. Eller var det så att alla andra gick ut i en högre hastighet än vad de kunde hålla i 4km. Troligen en kombination av båda delarna. Efter 600m var jag nog i princip sist, även om jag inte vet, eftersom jag förstås inte tittade bakåt! Matilda och Monika såg jag en bit framför mig. Snart började jag dock plocka in optimistiska startare och sprang även om Monika. Jag tyckte första varvet flöt på ganska bra. På andra varvet fortsatte jag att springa om några löpare då och då, de flesta i yngre klasser. Jag såg hur jag närmade mig Matilda och den klunga hon anförde, men avståndet fram var lite för stort. I mål var jag 12 sekunder efter. Jag försökte verkligen trycka på under andra varvet, men tyckte ändå inte att jag riktigt kunde ta ut mig. Tack vare mina nya klubbkamrater Matilda och Monika slutade mitt premiärlopp i smurfkläder med DM-medalj! Efter Spårvägens två lag tog vi hem DM-brons i lag. Inte illa! Inte ens det faktum att Stockholms Friidrottsförbund inte beställt några medaljer till oss kan ta ifrån oss den glädjen. Har vi tur så kommer de med posten så småningom. Tills vidare fick vi en duschkräm att trösta oss med.
|
|
|
|
