Startsida 
 Klubbinfo 
 Arrangemang 
 Långcupen 
 Resultat 
 SGP 
 Kalender 
 Statistik 
 Meddelanden 
 Roller i klubben 
 Friidrottsnyheter 
 Månadens profil 
 Referat 
 Träning 
 Träning & Mat 
 Bildarkiv 
 Klubberbjudanden 
 Medlemssidor 

Håll dig uppdaterad med vårt RSS-flöde

Vertex Fjällmarathon 2010

11/8 - Mattias Aspholm  


Lördagen den 7:e augusti var det dags för ett avbrott i sommarträningen för att springa Vertex fjällmarathon. Förberedelserna var minimala vad gäller specifik träning, men formen okej. Det blev en rolig och lyckad tävling på en tuff bana med många höjdmeter och mycket sten och lera.

23.50 på fredagkvällen rullar mitt tåg iväg från Stockholm Central för att morgonen efter, strax efter 8, vara framme i Undersåker. Där kliver jag nyvaken ut på perrongen.
Den första människa jag ser utanför tåget är Mattias Gärdsback, Studenterna, som kliver ut från vagnen bredvid mig, även han ombytt och redo för tävling.

Vi hälsar och jag frågar lite försiktigt om det inte var så att han sprang Swiss Alpines 78 km för bara en vecka sedan. "Jo det stämmer, men jag skulle ändå hit och fjällvandra,
så jag tänkte att jag lika gärna kunde jogga igenom det här loppet" svarar han. Bara att konstatera att vissa har bra återhämtning.

Vad som väntar oss och ca 270 andra är alltså 43,4 km löpning i den jämtländska fjällvärlden, inkluderande 1800 höjdmeters stigning, fördelat på bland annat topparna Välliste och Ottfjället. Starten går i Edsåsdalen och målet ligger vid Vålådalens fjällstation.

Vi bussas från Undersåker till startområdet i Edsåsdalen. Här är det redan fullt av löpare. Skymtar en del skidåkar-hårdingar som tex Jonathan Toresson, Anton Sjöholm,
världens hårdaste 50-åring Janne Ottosson, Björn Gund samt min värd i Vålådalen Micke Andersson. Jag som trodde att konkurrensen skulle bli lite lindrigare i år än tidigare år.

Kockan 9 smäller startskottet av. Jag följer min plan och undviker den värsta tjurrusningen från början. Ligger runt placering 10-15 efter nån kilometer och tar rygg på Micke som jag vet
borde vara ganska jämn med mig. Redan tidigt börjar det bära brant uppför Välliste. Efter 3 km byts löpningen ut mot snabb gång. Jag märker genast att min gåfart är högre än Mickes
och ett par andra killar som jag ligger jämnt med, så jag passerar dom och fortsätter i en fart som känns lagom. Allt flyter på bra upp till toppen av Välliste efter ca 7 km.
Känner mig oförskämt pigg, men följer planen att ta det lugnt. Det är ju trots allt mer än 36 km kvar.

Uppe på Välliste-toppen vänder banan tillbaka en bit längs samma väg som man kom upp, vilket gör att man möter löpare. Konstaterar att jag har släppt ett par minuter på täten,
men att de jag trodde skulle vara favoriter, Anton och Jonathon också de är en knapp minut från täten. Längst fram ligger en löpare som jag inte känner igen som måste ha gått stenhårt uppför.
Får senare reda på att det är Mikael Zetterberg från Tjalve som satsade hårt från början för att ta bergspriset uppe på Välliste.

Från Vällistes topp väntar en brant och lång utförslöpning. Får av en funktionär reda på att jag ligger nia. Rullar på i ett högt men kontrollerat tempo utför. Underbar känsla
att flyga fram utför fjället med pigga ben och på ett tekniskt underlag. Efter några km passerar jag Tjalves Markus Grönroos och hamnar sedan i ett vakuum utan kontakt vare sig framåt eller bakåt.
Utförslöpningen slutar nere i Ottsjö by och här väntar någon kilometer grusvägslöpning innan det bär in i terrängen igen.

Efter Ottsjö vänder det uppåt, upp mot Hållfjällets Högfjällshotell. Skymtar några gånger, när sikten blir god, en neongul t-shirt som jag känner igen som Björn Gunds. Det verkar som att vi håller ungefär samma fart. Närmare Hållfjället så skymtar jag även en vit tröja framför mig. Den enda vitklädda löpare jag kommer ihåg från starten är Jonathan Toresson. Det känns positivt eftersom jag vet att Jonte är en ruggigt stark terränglöpare. Efter hotellet på Hållfjället, som måste vara ett av Sveriges vackrast belägna hotell, vänder det neråt igen. Ser Jontes rygg allt oftare och känner att jag är på väg ikapp. Terrängen är lite lagom teknisk, bitvis lerig och konstant utför tills vi kommer ut vid kontrollen Nordbotten där det vankas förtäring. Precis vid kontrollen kommer jag ikapp Jonte. Äntligen kanske jag kan få lite sällskap, tänker jag. Så blir dock inte fallet eftersom Jonte bryter nere vid kontrollen, precis när jag kommer ikapp. Får senare höra av honom att han haft en släng av magsjuka dagarna innan och inte fullt återhämtat sig. Trist.

Fortsatt löpning i vakuum när det börjar vända uppåt igen. Det är den beryktade stigningen upp mot Ottfjället som börjar efter ca 28 kilometers löpning. Från att ha hållit en snittfart på mellan 5 och 6 minuter per km (de första två milpasseringarna skedde på ca 59 och 1.52) så kryper farten ibland ned till vad jag gissar ligger runt 15 min/km. Växlingsvis gång och lätt löpning. Efter ett par km byts skogen ut mot kalfjäll och sikten blir god. Skymtar återigen
Björn Gund framför mig och tror ett tag att jag ska gå ikapp. Tyvärr så börjar kroppen bli lite sliten nu efter drygt 3 mil och farten hålls nere av en krampaktig känsla i mage och rygg som gör att andningen blir ansträngd. Avståndet till Gund krymper inte mer utan drygas snarare ut upp mot toppen.

När toppstugan till slut börjar närma sig så är kroppen duktigt sliten. Uppe på ett krön står Mickes tjej Lena och hejar. Hon förflyttar sig retfullt lätt medan jag känner mig som att jag kryper uppför.
Jag väljer den trevliga hälsningsfrasen "Fy fan" och kämpar mig vidare mot toppen. (Lena talar senare om att faktiskt alla som passerade henne valde just den hälsningsfrasen.)

Uppe vid Ottfjällets toppstuga finns den sista kontrollen där Karl och Arvid står och delar ut mat och dryck. Jag väljer en mugg med Coca-Cola. Ett inte helt lyckat val visar det sig. Bara några meter efter att jag hällt i mig Colan så börjar jag känna mig matt och ordentligt yr.
Magen vänder sig och tömmer allt innehåll på stigen. Lätt panikartade tankar börjar smyga sig på innan jag märker att jag ganska omedelbart blir bättre igen efter att ha spytt upp Colan. Lyckas faktiskt klara av hela manövern utan att ens sluta springa.

Ytterligare några jobbiga och tekniska kilometer med både platt, utför och uppför väntar innan man till slut kommer ut på den lättsprungna Lappvägen som går ända uppifrån kalfjället ned till Vålådalen. Om biten från toppstugan till vägen gick lite stappligt så går det desto snabbare nu.
Släpper på allt jag har utför fjället och det går riktigt snabbt. Benen känns märkvärdigt pigga. Det är magen som är den mest ansträngda delen av kroppen. Lyckas i alla fall hålla ihop löpningen ända ner i dalen. Sista kilometern blir det lätt uppför igen vilket känns rejält tungt efter den extrema utförslöpningen. Biter ihop och springer ända in i mål, progressivt som sig bör. Allra sista biten, kanske 15 meter från mål, drabbas jag av dagens första kramp då låret utan förvarning drar ihop sig strax ovanför knät.
Hör några "ojdå" från publiken och får nästan tvärstanna innan jag till slut kommer i mål, trött med mycket nöjd! Placeringen bli 7 och tiden 4.16.36, dvs ett snitt på 5.55 per km. Låter kanske inte så imponerande, men är nog faktiskt ett av de bättre lopp jag gjort som löpare.

Vann gjorde skidåkaren Anton Sjöholm på en imponerande tid av 4.00.44, bara 4 minuter över fjolårstiden som den halvt omänsklige skidåkaren och multisportaren Andreas Svanebo hade, trots att banan i år var drygt 400 m längre.
Nästan lika imponerande var att den gissa-vinnartiden tävling som anordnades även den vanns av Anton som gissade segrartiden till just 4.00.44! Han inkasserade därmed två identiska Suunto-klockor.

Två andra imponerande insatser förtjänar att nämnas. Dels Mattias Gärdsback som veckan efter sitt 78 km lopp i Davos springer Vertex 43,4 km på fina 4.30. Det där med att "bara jogga igenom" banan blev det visst inte så mycket av. Till sist har vi den evigt unge OS-guldmedaljören och flerfaldige Vasaloppsvinnaren Janne Ottosson som trots sina 50+ år och inte helt fjäderlätta kropp springer in till en tredjeplats på drygt 4.07!

Jag kan verkligen rekommendera Vertex till alla som vill få en upplevelse utöver de vanliga asfalt- och tartan-nötningarna man normalt utsätter sig för som löpare. Slitaget av 43 km på fjället är betydligt mindre än av en asfaltsmara, så man behöver inte vara rädd att sumpa en massa tränings och tävlingstid efter loppet. Jag var faktiskt ute på en kortare löptur redan dagen efter loppet.

Förutom att själva löpningen är otroligt vacker och häftig så är också arrangemanget av yppersta klass. Man serveras ett överdåd av mat både under och efter loppet - nygräddade våfflor med hjortronsylt, pastasallad, bullar, korv, godis mm mm. Efter målgång väntar bad i badtunnor, frikostig prisutdelning och en utsökt trerätters middag.

http://www.vertex.cx




Kommentera artikeln:
Ditt namn *
Kommentar *
Skriv "hundrafyra" i siffror *


Tidigare Referat
2012-06-03 - Stockholm Marathon - Preliminär seger i lagtävlingen!
2012-04-21 - Studenternas vårläger i Toscana
2011-12-15 - Valencia Marathon 2011
2011-11-13 - New York – here we come!
2011-11-06 - En mara i Frankfurt
2011-09-29 - Pressat läge på Berlin Marathon
2011-08-21 - När smurfarna intog tokstan
2011-08-15 - Pilgrimsfärd i löparskor
2011-08-07 - De oövervinnerliga?
2011-06-26 - I Vildhussens land
2011-06-23 - Berättelser från Vätternrundan
2011-05-24 - Lyckad utflykt till Riga med nya pers och nytt klubbrekord!
2011-04-07 - Löparmångkampen 2011
2011-03-08 - En Segerstudie i Blått
2011-03-06 - Smurfar i fädrens spår 2011
2010-11-21 - Rajamankla University half marathon, Surin (Thailand).
2010-11-20 - Big Sur Half Marathon: kusligt snabb sista 2,5 miles
2010-11-07 - De röda milen
2010-11-07 - Historiskt Marathon, 2 500 år
2010-10-12 - Personlig nummerlapp (2518) livet ut i Berlin Marathon!
2010-08-11 - Vertex Fjällmarathon 2010
2010-05-15 - Tredje Marathon Hashen
2010-04-28 - Blixtvisit i Padova
2010-04-18 - Duschkräm i smurfdebuten
2010-04-14 - Milano Marathon 11 april 2010
2010-03-30 - Premiärmilen 2010
2010-03-26 - Kort summering från Rom Marathon
2010-02-15 - Dragon Gate, guldmedaljer, svenskt rekord och The Flying Belly – Eller en helt vanlig berättelse från svenska inomhusmästerskapen för veteraner.
2009-12-13 - Röd toppluva på Årets Komet
2009-11-17 - Misslyckad pensionering, benen bara springer vidare *suck*

Sidor | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |


©Copyright FK Studenterna. Utvecklat av Cédric Schwartzler, Triciclo AB.
För synpunkter och tekniska fel, kontakta