|
 |
Big Sur Half Marathon: kusligt snabb sista 2,5 miles
|
| 20/11 - Emil A |
|
|
Betraktelser från en nybörjare och nykomling i FK Studenterna.
Förhållanden vid starten 6.58am – temperatur 10C (och
stadigt stigande), solen stiger över Stilla Havet,
mörkret skingras, vinden är svag och det sjungs The
Star-Spangled Banner. Idealiska förhållanden och fin
stämning. Startskottet går av och jag springer iväg
med övriga löpare i startgrupp A. En knapp kilometer
in i loppet fällde jag nästan ett par tårar,
lyckotårar, jag fick säga till mig själv att fokusera.
Min kapacitet inför loppet var högst oklar. Jag
började springa med kontinuitet först i mars tidigare
i år, har aldrig sprungit något 10k lopp och klockade
in min första halvmara i somras i Swiss Alpine på
2:11:21 med krampkänning i varenda muskel så det var
inget bra benchmark. Jag pratade med några löpare i
träningsgruppen och vi kom fram till att 1:35:00 var
en bra målsättning.
Jag sprang kontrollerat. Kroppen kändes bra.
Småskavankerna som jag fruktat innan loppet lös med
sin frånvaro. Jag njöt. Strax efter markeringen för 10
miles kastade jag en blick på armbandsuret. Oj, hade
det redan gått så lång tid? Jag försökte få igång
hjärnan för att kalkylera. Jag kom fram till att jag
behövde springa några sekunder över 4min/km under
resten av loppet för att landa på 1:38:00. Jag ökade
farten. Det konstiga var att ju snabbare jag sprang
desto starkare kände jag mig. Det gick ett rus genom
kroppen, vilket successivt tilltog. Jag har svårt att
se hur kokain, crack eller någon annan tvivelaktig
drog kan ge samma känsla av välbefinnande. Sista delen
av loppet sprang jag förmodligen förbi 30-40 löpare
och sista 250m ett tiotal löpare, och hade fortfarande
mycket krafter kvar vid målsnöret. En grym känsla och
jag passerade målet med ett stort leende.
Sluttiden 1:38:16 var kanske inte riktigt vad jag
hoppats på och disponeringen av loppet kunde varit
bättre, men känslan är god och självförtroendet på
topp. Ser fram emot vinterträningen och sparringen
från Tolvans härliga gäng.
Big Sur Half Marathon är ett välorganiserat och
gemytligt arrangemang med bansträckning i ett unikt
kustlandskap. Starten är förlagd till downtown
Monterey. Banan sträcker sig sedan längs kustlinjen i
Pacific Grove med spektakulär vy över Monterey Bay.
Backarna är få och jag anser att banan är
snabbsprungen. Monterey Peninsula är dessutom en
fantastisk semesterdestination. För den som vill
springa en snabb halvmara i november och ta ett break
från det svenska novembervädret är det här ett lopp
som starkt borde övervägas.
Årets upplaga såg 5794 löpare passera mållinjen.
Segrade i damklassen gjorde Belainesh Gebre med tiden
1:09:44. Segrade i herrklassen gjorde Macdonald Ondara
med tiden 1:03:20.
Jag blev medlem i FK Studenterna i september och det
här var första gången jag bar Studentlinnet. Som
nykomling i klubben slås jag av det stora engagemanget
från ledare och övriga i organisationen. Därtill
kommer helhetsynen på löpning med genomtänkta program,
uppföljning, cirkelträning och fysioterapi, om det
skulle behövas. Och så är det ett riktigt kul gäng.
Jag är väldigt glad över att vara en del av den här
klubben.
|
|
|
|
