Startsida 
 Klubbinfo 
 Arrangemang 
 Långcupen 
 Resultat 
 SGP 
 Kalender 
 Statistik 
 Meddelanden 
 Roller i klubben 
 Friidrottsnyheter 
 Månadens profil 
 Referat 
 Träning 
 Träning & Mat 
 Bildarkiv 
 Klubberbjudanden 
 Medlemssidor 

Håll dig uppdaterad med vårt RSS-flöde

I Vildhussens land

26/6 - Ida G  



Medan lag-EM pågick för fullt på hemmaplan utkämpades en annan kamp i landets norra delar, eller snarare dess absoluta mitt: Indalsledenloppet. Tio smurfar var på plats och sprang tillsammans 126,6 km längs Indalsälven. Resultatet av dagen blev en tredjeplats i tävlingsklassen och en andraplats i motionsklassen. Men framför allt konstaterade vi hur roligt det är med stafett.


Det är tur att det finns vägräcken längs riksväg 86 eftersom man lätt distraheras av utsikten ifrån den. Speciellt i närheten av Liden. Plötsligt försvinner skogen till höger av vägen och den breda älven långt därnere i dalen blir synlig. Wow … vilken utsikt! tänker jag, och strax därpå svischar skylten till Utsiktens turistplats förbi utanför bilrutan. Nämen, det är ju dit jag ska, inser jag lite för sent. Några 100 m senare måste jag alltså göra den ”lagliga U-sväng” som GPS:n tjatat om sedan jag vek av från väg 87 för att nå mitt mål. Utsikten. Det här är vi ska bo, och stället visar sig verkligen göra skäl för sitt namn.

Mattias och Johans bil har redan kommit fram, och de enda som återstår är de löpare som kommer med Thomas bil. Någon halvtimme senare är vi alla samlade i en av stugorna för en allmän genomgång av morgondagen. Det är en förväntansfull trupp som tagit sig upp till Liden. Alla är på gott humör och de vakanser vi fått i lagen kan snabbt fyllas av frivilliga löpare att dubblera. Den största utmaningen under kvällen blir istället logistiken på tävlingsdagen. Efter ett antal Men vem tar då min bil?, Har vi någon förare från växel 4?, Fan … har vi äntligen ett körschema klart för oss. Det är ingen vattentät plan, men vi bestämmer oss för att inte granska den närmare denna kväll utan hoppas att eventuella problem ska kunna lösas när de väl uppstår. ”What could possibly go wrong?” som någon uttrycker det. Och bilplaneringen har redan tärt hårt på lagmedlemmarna. Någon har satt i sig en hel godispåse för att dämpa ångesten som bilplaneringen framkallat, och flera av löparna i truppen har redan låtit benmyrorna föra dem ut i sommarkvällen för en kvällsjogg längs banan. Kvar sitter de löpare som förutom budkavle ska växla bilnycklar dagen därpå, och deras huvuden har förvandlats till potatismos.

Det var i slutet av förra året som idén till ett Studentlag på stafetten föddes. Stafetten är förlagd till en dag under en helg vilket gjorde att ingen skulle behöva ta ledigt från jobbet mer än några timmar för att vara med. En endagarsstafett skulle dessutom kräva mindre planering än en flerdagarsstafett och var därmed ett perfekt förstagångsprojekt. Det slutgiltiga målet stod dock klart både för mig och min lagledarkollega: St-Olavsloppet inom några år. Det här var uppvärmning, och vi hade därför inga större förväntningar på lagets prestation när vi lade upp anmälan på hemsidan, annat än deltagande förstås. När det några veckor senare stod klart vilka som ville vara med och springa och hur stor responsen för stafetten var, ändrades dock den tidigare inställningen lite. När min lagledarkollega fick se namnen på deltagarna tändes två dollartecken i ögonen på honom. ”Vi kommer att vinna!” utbrast han upphetsat. Vi hade fått ihop ett riktigt topplag.

Kaxigheten skulle ganska snart rinna av oss när vi insåg vilka lag vi hade att tampas med i tävlingsklassen. Det var framför allt IFK Umeå och Trångsviken som skulle bjuda hårt motstånd. Deras lag bestod, om inte av vassa löpare, så av skidåkarstjärnor i samma division. När starten gick i långa klassen var alltså vårt lags inställning något nyktrare. Vi insåg att vi kanske inte skulle ha chans på seger, eller ens på andraplatsen, men vi skulle i alla fall ge de andra lagen en match. Det tycker jag också att vi gjorde. Som tidigare rapporterat på chatten höll tävlingslaget en snittfart på ganska exakt 3:30/km, och även om den enda som lyckades vinna sin sträcka var Andreas så gjorde samtliga i tävlingsklassen mycket bra ifrån sig.

I korta klassen var snittfarten något högre men motståndet å andra sidan inte lika hårt. I denna klass sprang jag, och jag hade fått den stora äran att springa i mål. Tyvärr var formen inför loppet inte direkt den jag hade önskat. Skadekänningar hade gjort att jag inte kunnat träna i den utsträckning jag behövt, och eftersom problemen fortfarande gav sig till känna skulle jag inte heller kunna köra på för fullt. Jag hade alltså valt den sträcka där jag skulle göra minst skada – den kortaste och flackaste. Det är dock svårt att inte ryckas med i det tempo som den löpare man avlöser håller. När Thomas kom in för växling på tredje sträckan så var det i en farlig fart. Vi ledde klassen. Jag gick därför ut på fjärde sträckan i ett betydligt högre tempo – lite för högt – än jag först tänkt. Den farten mattades dock så småningom av. Thomas hade jobbat upp ett stort försprång till bakomvarande löpare vilket gjorde att jag fick springa solo nästan hela sträckan. Emellanåt dök ett vätskebord upp med några funktionärer som hejade på mig, men annars var det jag, vägen och skogen. När ungefär halva sträckan avverkats började bilar dyka upp som oftast stannade några 100 m framför mig vid sidan av vägen. Jag blev hela tiden påhejad av människorna som klev ur (det skulle visa sig vara samma människor varje gång), men det var tydligt att det var någon annan de väntade på. Jag insåg att jag höll på att bli upphunnen. Bilarna dök upp allt oftare och till slut var bakomvarande löpare så nära att jag kunde höra även hans hejarop: ”Det är bra, Johan!!!” Några minuter senare och cirka två kilometer från mål kom ett par lätta steg ifatt mig bakifrån. Det blev något av en flygande omkörning, och jag kände direkt att det skulle vara rätt lönlöst att försöka hänga på. Jag lyckades dock hålla löparen framför mig inom synhåll och beträdde gräset inne på stadion samtidigt som han gick in i sista kurvan före rakan in i mål. Det var alltså bara dryga minuten som skilde oss från segrarna.

Trots att min egen tid var ganska långt ifrån vad jag vet att jag kan prestera så är jag ändå nöjd med min insats. Det var ingen topprestation, men det hade jag ju heller inte förväntat mig i det skicket. Dessutom fanns det något annat att glädjas åt som vägde upp för den egna prestationen: att hela arrangemanget blivit så lyckat. Och det verkade som om fler i laget kände samma sak. Trots att vi fått spö av både Umeå och Trångsviken i tävlingsklassen, och inte minst av regnet genom hela stafetten, var det en lika glad skara som återsamlades efter tävlingen. Det som gladde lagledarna mest var nog eftersnacket. Det var inte fråga om några aldrig mer, utan snarare nästa år, då minsann …



De officiella resultaten

Läs även Swyzzes rapport från stafetten

och reportaget om loppet i nätupplagan av Sundsvalls Tidning.






Old School-bajamaja


Kommentera artikeln:
Ditt namn *
Kommentar *
Skriv "trettiotre" i siffror *


Tidigare Referat
2012-06-03 - Stockholm Marathon - Preliminär seger i lagtävlingen!
2012-04-21 - Studenternas vårläger i Toscana
2011-12-15 - Valencia Marathon 2011
2011-11-13 - New York – here we come!
2011-11-06 - En mara i Frankfurt
2011-09-29 - Pressat läge på Berlin Marathon
2011-08-21 - När smurfarna intog tokstan
2011-08-15 - Pilgrimsfärd i löparskor
2011-08-07 - De oövervinnerliga?
2011-06-26 - I Vildhussens land
2011-06-23 - Berättelser från Vätternrundan
2011-05-24 - Lyckad utflykt till Riga med nya pers och nytt klubbrekord!
2011-04-07 - Löparmångkampen 2011
2011-03-08 - En Segerstudie i Blått
2011-03-06 - Smurfar i fädrens spår 2011
2010-11-21 - Rajamankla University half marathon, Surin (Thailand).
2010-11-20 - Big Sur Half Marathon: kusligt snabb sista 2,5 miles
2010-11-07 - De röda milen
2010-11-07 - Historiskt Marathon, 2 500 år
2010-10-12 - Personlig nummerlapp (2518) livet ut i Berlin Marathon!
2010-08-11 - Vertex Fjällmarathon 2010
2010-05-15 - Tredje Marathon Hashen
2010-04-28 - Blixtvisit i Padova
2010-04-18 - Duschkräm i smurfdebuten
2010-04-14 - Milano Marathon 11 april 2010
2010-03-30 - Premiärmilen 2010
2010-03-26 - Kort summering från Rom Marathon
2010-02-15 - Dragon Gate, guldmedaljer, svenskt rekord och The Flying Belly – Eller en helt vanlig berättelse från svenska inomhusmästerskapen för veteraner.
2009-12-13 - Röd toppluva på Årets Komet
2009-11-17 - Misslyckad pensionering, benen bara springer vidare *suck*

Sidor | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |


©Copyright FK Studenterna. Utvecklat av Cédric Schwartzler, Triciclo AB.
För synpunkter och tekniska fel, kontakta