Valencia regionshuvudstad och 3:e största spanska stad
Likt filmen ”A perfect storm” söker jag the perfect maraton där alla förberedelser funkat, träningen gått bra och det finns en snabb bana med svalt och vindfritt väder. Det är kanske därför jag lägger in en senmara efter Berlin, ifall Berlin inte bjudit upp till a perfect maraton
.
Amsterdam 2006 lyckades jag genom en snabb avslutning och negativa splits få ned mitt rekord från 2.54 till 2.51.15. Försökte slå det 6 veckor senare i Florens, men missade med 5 sekunder, i en oanmäld värmebölja 27 november.
2007 gjorde jag en storsatsning och möttes av 30 gradig Stockholmsmaravärme. På hösten kunde jag slå mitt Midnattsloppsrekord och sprang sedan halvmaran på 1.21.03. Nu fanns inget som kunde hindra mig från att gå under 2.50 i Berlin, om inte
jag inte tre dagar senare på onsdagsmorgonen lagt mig på hallgolvet med förlamning i vänster arm och oförmåga att tala. Lyckligtvis var min stroke av det mindre slaget (TIA) och proven o testerna under de följande fyra dagarna visade inga orsaker till mina problem.
Den korpulente utskrivande läkaren, som hade blått öga och gipsad högerarm (krogslagsmål ?), belade mig med löpförbud ( ja, max 5 km jogg per gång). Berlin fick ställas in trots kanonform. Några veckor senare hittade man ett litet medfött hål mellan hjärtkamrarna. I december 21 hade jag lyckats förmå hjärtläkarna att operera och, tro det eller ej, fick tid till operation 21 februari 2008. Den 22 fick jag åka hem och då planlade jag ett Göteborgsvarv och en Stockholmsmara. Jag skulle inte ändra mitt löparliv. Därpå följde 12 dagars helt löpförbud. Läkaren sa att han kunde gipsa ett ben om jag hade svårt att hålla mig.
Tillbaka till närtiden och 03.50 25 november 2011 då jag gick upp för att ta en fakirflight från Arlanda via 3 timmars uppehåll i Zürich. Kl 1450 på Valencias gator i solsken och 19 grader
Stannande vi vid en uteservering och lät smaka en pasta o lite öl. Ja, jag hade lyckats förmå min hustru att springa mara nr 2 efter vårens Parismara (5.11h) och likaledes en granne som skulle invigas i marafördärvet. I maj när jag anmälde var hemsidan inte rensad på info om förra maran, så man kunde få intrycket av att maran redan var full. Och några veckor senare flyttades maran fram en vecka pga ett nyval. Några tusen fattigare och med nytt hotell (Kris Consul-träffande namn) var vi fortfarande på gång. Två veckor före maran upptäckte jag att det fanns tidsbegränsning på 5 h vilket jag fick försöka smyga på mina medresenärer med, före loppet.
Till skillnad från årets Berlinförberedelse fick jag hela 10 veckor bra träning. Problemet var bara, att jag fick anstränga mig förmycket för att springa ens 4:05-fart (mitt mål var ju 4:00) och på sista dubbelblocket saknades farten och efter ett fall under kilometer 3, togs musten ur mig. Jag rådfrågade LN, som gav mig 2 pass, varav det andra gick för fort och jag tror han suckade när han fick mina tider. De sista 16 veckorna hade ett snitt på 66km/v (varav 3 veckor med 10 mil sista månaden), dvs mindre än när jag sprang i Paris i våras och mindre än jag brukar. Veckorna bestod dock av mycket marakvalitet och några riktigt hemska pass.
I Valencia har man flyttat en hel flod och det långsträckta området där den tidigare gick fram, var nu en lång (spring-)park med apelseinträd och tre spektakulära byggnader som inrymde kulturhus, oceanografiskt museum samt opera. I detta område är start och mål.
På lördagen åkte vi taxi (5k) till medelhavet och därefter inmundigades bjudpasta med saffran och liten Amstelöl. Detta på dagen före 1:a advent, sittandes på gräset, kisande mot solen.
Varför så mycket om tiden före maran ? Det är mer som kan gå fel före än under loppet och nu hade vi tränat, var friska och hade druckit Vitargo. Ett problem kan till exempel vara ett stort behov av toalett före start, när det är 40 pers i kö till varje holk som ställts ut.
Starten avlöpte på en bro över flodfåran, därefter en i stort sett platt bana (förutom 2 vägtunnlar) utan kullersten, men lite kuvig. Perfekt temperatur på 11 grader i starten. Solen värmde luften till ca 19 sista milen. Lite förundrad var man över alla som 10 min före start fortfarande inte ställts sig i sin fålla. I mål var vi knappt 5700, varav den siste på nåder fått löpa i 5h10 min.
Sevärdheter längs banan: Formul 1-banan, som vi fick löpa på en bit, tjurfäktningsarenan och Smurforkestern på 14 personer, som till vår ära sminkat sig helt blå och klätt sig i traditionella smurfhattar.
För en gångskull var min idé att starta ganska offensivt och ligga på 1.24 vid halva och ha råd att tröttna 59 sek för att kunna klara 2.49-målet. Mitt lopp blev otroligt jämt där alla km utom några i början o en på slutet gick på 3:54-4:03 (28 kilometrar 3:56-4:00). Jag försökte, trots det inte blåste, ligga i klungor och under de först 30 km fungerade det ganska bra. Emellanåt fick jag släppa och någon gång dra ifrån. Andra halvan gick på 1.23.49. Där 10 sekunder togs in på spurten. Det är en spektakulär målgång på blå plastmatta utrullad på en brygga över en bassäng vid Oceanografiska museet.
Naturligtvis rekommenderar jag maran pga banan, vädret, billigt boende och flyg.
Göran Nilsson
|
