|
 |
Studenternas vårläger i Toscana
|
| 21/4 - Mattias Aspholm |
|
|
Klubbens utlandsläger förlades i år, precis som i fjol, till den lilla
italienska badorten Marina de Pietrasanta i Toscana. Det blev
även i
år en lyckad vecka med bra träning och social samvaro.
Bad var inte det första man tänkte på där den här
veckan eftersom temperaturen endast knappt letade sig
över 15 gradersstrecket och vädret ofta kryddades med
lite regn och blåst.
Med några få undantag så ankom de flesta av de 30
lägerdeltagarna till Florens flygplats under måndagen
den 9/4.
I Florens hyrdes bilar som skulle täcka
transportbehoven för samtliga under hela lägret. Det
vore fel att säga att allt flöt smärtfritt. Jag själv
hamnade i ett klassiskt italienskt gräl på högsta
volym angående storleken på bilen som inte var i
närheten av vad vi bokat. Ett sällskap blev pålurade
en försäkring som de egentligen inte behövde till en
kostnad av ca 200 euro. Ett annat sällskap punkterade
efter 400 meters försiktig körning och hade stora
problem med att slippa betala för detta trots att det
helt uppenbart inte var deras fel. Övriga missöden att
rapportera innan alla till slut anlände till
lägerorten var ett glömt körkort, en strandad resenär
i Pisa och en i Florens. Sent på måndagskvällen var
dock alla samlade utan sura miner. De flesta hann även
med ett lättare distanspass innan dagen var slut.
Sprintgruppen körde igång direkt med intervaller av
det kortare slaget, men många.
Boendet i Marina de Pietrasanta bestod, precis som i
fjol, av ett antal mindre hus och ett par lägenheter
som vi hyrde under veckan. De flesta låg inom ett par
hundra meters radie men ett av husen låg tyvärr
närmare två kilometer från de övriga. Standarden på
husen var fin med italienska mått mätt, vilket innebär
inget extra med svenska mått mätt, men funktionellt
och fullt tillräckligt för luttrade långdistanslöpare.
På tisdagen drog träningen igång lite mer på allvar
med morgonjogg, förmiddagspass och eftermiddagspass,
vilket fortsatte under hela veckan med undantag för en
vilodag och ett par lediga förmiddagar eller
eftermiddagar.
Någorlunda naturliga indelningar i grupper uppstod där
sprinters och medeldistansare körde under coach
Ingemar Ztorms ledning medan långdistansträningen
mestadels leddes av Lorenzo, Clarence och Jonas Lund.
Såväl Ingemar som Jonas ledde också en del spänst,
styrke och teknikpass.
Tyvärr så var andelen skadade löpare oroväckande stor,
vilket bland annat innebar att en stor grupp hyrde
cyklar för att kunna alternativträna. Erfarna
cyklisten Janne Ernebrandt guidade i cykelmeckat.
Några tappra rehabtränare vände sig också mot havet,
iförda våtdräkter, för simträning. Själv hade jag, i
egenskap av halvskadad med svårigheter att klara av
monoton löpning, läst på en del om bergslöpning uppe i
Alpi Apuane, bara en mil från vår ort.
Från sprint-/medeldistans-gruppens träning kan
framförallt nämnas en mängd bra spänstträning i form
av häckövningar, hoppövningar med och utan ansats,
kastövningar med kula med mera. Ett antal bra testlopp
kördes också på sträckor upp till 600 m för
medeldistansarna och kortare för sprintarna.
Träningsanläggningen i utkanten av lägerorten funkade
helt tillfredsställande, även om underlaget på banorna
kanske inte var av toppkvalitet.
Långdistansarna avverkade, förutom en mängd sköna
distanspass på asfalt, stig och sandstrand, ett pass
med 1000-meters intervaller, ett par fartlekspass samt
ett tufft långpass i progressivt stegrande fart.
Huvudcoach Lorenzo försökte hålla igen något på
träningen eftersom han planerat in ett marathonlopp i
Milano som avslutning på lägret. Han tycktes dock ha
svårt med att hålla nere farten när väl
intervallöpningen drog igång.
Cykelsektionen (som vi hoppas inte är något bestående
inslag i klubben) hann med ett par långpass på över 10
mil på härligt slingrande Giro de Italia vägar genom
små byar, upp i bergen och längs havet. I cykeltokiga
Italien kan man lita på att kvalitén på cyklarna är
bra. Den största vinstlotten drog Ida som fick ut en
superhoj med värsting-kolfiberram och värsting-Dura-
Ace komponenter till ett inköpspris av sisådär en 60-
70 tusen.
Havssimmarna, Ida, Emil och Jonas C körde lite lugnare
pass i havet eftersom simningen bara var komplement
till övrig träning, även om vågorna säkerligen gjorde
det tufft.
Bergslöpningen tog inte fart förrän mot slutet av
veckan. Två rejäla pass i fantastiskt vacker
bergsmiljö i nationalparken Alpi Apuane hanns dock
med. Förutom jag själv så var Jonas C sällskap på det
första och Charlotta på det andra. Mycket värdefull
träning inför sommarens kommande bergslopp.
Torsdagen var träningsfri vilket innebar chans till
utflykter. Eftersom viljorna var många så skedde ingen
gemensam planering utan alla ordnade sina egna turer i
mindre grupperingar. Bland annat besöktes Pisa,
Florens, Lucca samt en del mindre byar uppe i bergen.
Även kvällar och ett par lediga för- och eftermiddagar
erbjöd tillfällen för utflykter och andra nöjen. En
del dramatisk bilkörning på extremt smala, kurviga och
branta bergsvägar hanns med liksom mängder av
espressodrickande, glassätande, vindrickande,
grillande, musik-quizzande och botaniserande i den
Toscanska matkulturen. Ett par uppskattade gemensamma
sociala kvällar med mat och dryck ordnades också där
Eva Norrman Brandt stått för bokande och planerande.
En kväll bjöds det in på fest i ett av husen med
snacks, vin, dans och skönt häng.
Sammanfattningsvis så var det en lyckad lägervecka.
Alla som var med har fått bra träning, boendet har
varit bra, miljön i Toscana fantastiskt härlig och
inga större missöden har skett. Som alltid finns det
såklart några saker som kan förbättras och saker man
kan fundera över. Att överlåta till alla att boka resa
och hyrbil skapar frihet men även en hel del
administration. Kanske vore det ett alternativ att
boka en gruppresa? Att ha tillgång till hyrbil under
hela veckan är mycket bekvämt, men även en stor
utgiftspost. Skulle man kunna tänka sig att dra ner på
bilhyrandet?
Träningsmässigt är Marina de Pietrasanta en helt OK,
men inte optimal ort. Platt asfaltslöpning finns det
gott om och även några kilometer stiglöpning i fina
pinjeskogar, fina cykelvägar och närhet till
fantastisk bergslöpning. Dock saknar man den där
absoluta närheten till skön stig- och grusvägslöpning
vilket gör att det lätt blir för stor andel av platt,
monoton asfalt. Här är man ju lite bortskämd som
svensk med alla skogar och grusvägar.
Som slutpunkt på lägret nåddes vi av Lorenzos resultat
från Milano marathon. Tyvärr var han rejält missnöjd
med en tid på höga 2.41. De flesta var väl ändå
överens om att 2.41 är en riktigt bra tid, även om
huvudcoachen har bättre kapacitet än så. Kanske gick
det lite för fort på de Marina de Pietrasantska
uppladdningspassen?
Sprinttränare Ztorm på språng
Jonas C skuttar runt i Alpi Apuane
Nyanlända turister med kameran i högsta hugg
Man måste ju äta om man ska orka med all
träning
En hoppar, två tittar på
Walker kan också hoppa
Gunnel kan både springa och hoppa
Grodmanssektionen
Suzanna tar täten
Tre snabba tjejer
|
|
|
|
