Startsida 
 Klubbinfo 
 Arrangemang 
 Långcupen 
 Resultat 
 SGP 
 Kalender 
 Statistik 
 Meddelanden 
 Roller i klubben 
 Friidrottsnyheter 
 Månadens profil 
 Referat 
 Träning 
 Träning & Mat 
 Bildarkiv 
 Klubberbjudanden 
 Medlemssidor 

Håll dig uppdaterad med vårt RSS-flöde

Livet deLux(e)

14/5 - Ida G  



”Dear Ms Gudmundson, I am pleased to inform you that you have been selected for a paid traineeship in the Directorate-General for Translation […] in Luxembourg.” Tre månaders praktik vid en av EU:s institutioner var anledningen till att jag i oktober förra året lämnade Sverige för ett än så länge främmande land: Luxemburg. Vad visste jag om Luxemburg? Nästan ingenting. Jag hade ändå en bild i huvudet av ett skogigt land med många banker och ett märkligt tyskklingande språk. Trots min plan att ligga lågt med träningen visade det sig att storhertigdömet hade en hel del löpning att erbjuda.






– Hur gör du med löpningen nu när du åker dit? frågade min tränare.

Det gick bra i löpningen månaderna innan jag skulle åka. Jag var skadefri och jobbade mig successivt tillbaka till den forna formen. Dessutom hade jag hittat perfekt sparring i flera andra löpare i min grupp. Det kändes därför lite tråkigt att vara borta från klubbträningen i några månader. Eftersom jag inte visste hur träningsmöjligheterna skulle se ut i det nya landet hade jag bestämt mig för att ligga lågt med träningen och prioritera annat därnere, som arbetet och den sociala integrationen. Kanske kunde jag springa något femkilometerslopp då och då som ett snabbt träningspass med sparring.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att införa en ny generation hållbara fiskeavtal som främjar resursbevarande, hållbarhet ur miljösynpunkt, god förvaltning och ett effektivt utnyttjat sektorsstöd i partnerländerna genom förstärkta tvärvillkor.

I slutet av oktober tar jag tåget till norra Luxemburg och staden Ettelbruck. Jag ska springa Vollekslaf, 5 km landsväg. Det finns även en 10 km-klass, men jag är fast besluten om att följa min plan med kortare distanser för att bli snabbare. De enda 5 km-lopp som jag tidigare har sprungit är första och andra sträckan på Bellmanstafetten, och jag är lite nyfiken på var jag ligger. Bellmanvarven har aldrig gått snabbare än 19:45. Nu springer jag i mål på 18:15 vilket kan tyckas fantastiskt bra. Tyvärr så börjar jag ana oråd redan innan jag har korsat mållinjen: banan är för kort. Min klocka stannar på 4,66 km och flera andra löparklockor bekräftar samma sak. Suck. Inget nytt personbästa. Även om jag inte vinner mot mig själv så vinner jag i alla fall loppet. När jag joggar ned märker jag hur tvåan i damklassen försöker att få kontakt med mig. I väntan på prisutdelningen börjar vi prata. Det visar sig att hon springer för en klubb i Luxemburg, alltså staden Luxemburg. Jag drar min historia och vi pratar om andra lopp under hösten och vintern i Luxemburg. Vi bestämmer att jag ska komma och provträna med hennes klubb någon kväll. Jag har fått en löparvän.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att förhindra att allt fler kvinnor blir fattigare genom att främja kvinnors sysselsättning och företagande, bekämpa löneskillnaderna mellan könen och göra det lättare att förena arbete och familj genom att bygga ut barnomsorgen, inrätta omsorgssystem för behövande personer, införa lika lång föräldraledighet för båda föräldrarna och främja flexibla arbetsvillkor.

Jag minns inte när jag springer med CSL första gången. Besöken på träningarna är sporadiska till en början eftersom jag har så många andra aktiviteter inbokade under veckorna. November blir en månad av resande, och under allhelgonahelgen hinner jag besöka tre länder och fyra städer (Köln, Aachen, Maastricht och Bryssel) innan jag slutligen är tillbaka i Luxemburg. Visserligen har jag hunnit med några morgonjoggar under min resa. Jag kan dock inte påstå att formen är toppad när jag en fredagseftermiddag i november tar bussen ut till ett köpcentrum strax utanför staden Luxemburg för att springa Fakel Laf. Återigen träffar jag min nyfunna vän. Det här är ett av de lopp som hon har tipsat mig om så vi spanar nog båda lite efter varandra. Det är dock först i mål som vi träffar på varandra. Hon springer in strax efter mig och vi kan jogga ned tillsammans. Efter loppet bjuds alla löpare på pastaparty inne i köpcentrumet, och i lotteriet som följer efter prisutdelningen vinner jag en gigantisk fruktkorg. Under middagen träffar vi flera löpare som också springer för CSL, bland annat en tjej, Saskia, som är känd för sitt varma blod och som alltid springer i linne och korta tights, oavsett utetemperaturen. Hon kommer trea denna kväll. Jag slutar på en fjärdeplats med min tid 20:22, men den här gången är banan verkligen 5 km.

Europaparlamentet uppmanar enträget den kinesiska regeringen att utöka mätningarna av förorenande ämnen och utsläpp för att få bukt med bristen på tillförlitliga data om koldioxidutsläpp, införa en bättre rättslig infrastruktur och utöka kapacitetsuppbyggnaden på administrativ nivå.

Josy Barthel-stadion

På lördagseftermiddagar springer vi i Bambësch – en stor skog i utkanten av staden. De flesta passen utgår och genomförs dock inne på Luxemburgs nationalarena: Stade Josy Barthel . Tartanen inne på arenan ser i princip ny ut. Ändå är det tal om att riva arenan och bygga en ny, en som passar bättre för fotboll. Prioriteringarna verkar vara ungefär desamma oavsett i vilket land man befinner sig. Än så länge har man inte kommit till något beslut om arenans framtid så vi fortsätter att springa, varje tisdag och torsdag kväll. Utom när det är fotbollsmatch förstås. Min nya tränare heter Camille. Det uttalas lite olika beroende på vilket språk man talar. De flesta i klubben har luxemburgiska som modersmål så genomgången av passet, som vi alltid får muntligt fem minuter innan passet sätter igång, ges först på luxemburgiska, därefter på franska för mig, Lucas och Saskia, och ibland även på engelska när klubbens irländare dyker upp. I slutet av min vistelse behöver jag knappt den franska översättningen längre. På något sätt är löparspråket universellt, och kärnan i alla meningar utgörs av siffror. Bara man lär sig siffrorna så förstår man alltså – zwee mol aacht mol drie honnert – två serier om åtta trehundringar. Även under uppvärmningen rabblas det siffror av de luxemburgska löparna framför mig. Jag kan varken tyska eller luxemburgiska. Ändå förstår jag i stora drag vad som avhandlas. De snackar om den löparen som gjorde den och den tiden på den och den tävlingen. Sedan pratar de om sina egna resultat och drar någon ursäkt om varför det gick så dåligt. Så småningom lär jag mig även enstaka ord, givetvis löprelaterade: Steigerung (stegring), Hittercher (koner) och rullen, att springa fort men utan att pressa.

Europaparlamentet uttrycker sin djupaste oro över de ökande spänningarna på Koreahalvön och krigshotet. Den aggressiva retoriken är mycket oroande, och parlamentet uppmanar de berörda parterna och deras allierade att avstå från varje åtgärd som skulle kunna förvärra spänningarna, bland annat militärövningar. Parlamentet efterlyser brådskande en dialog om en fredlig, diplomatisk och politisk lösning på situationen.

Schnell – rullen – schnell

Passen som jag kör med klubben i Luxemburg är betydligt kortare än vad jag är van vid och mer inriktade mot medeldistans. För mig som är van vid maraton- och halvmaratonträning blir omställningen till två-, tre- och fyrahundringar på bana ganska plågsam. Till att börja med vet jag inte riktigt hur snabbt jag ska springa. Vad orkar jag hålla i 300 meter? Det är ju inte ens ett varv. Min första trehundring går i ett ganska raskt tempo. Jag orkar hålla jämna steg med Saskia och en annan lite snabbare löpare i klubben och känner mig ganska pigg i benen. Ända tills jag kommer till kurvan och har hundra meter kvar. Benen bara dör. Raketbränslet slocknar och jag känner hur mjölksyran tar kommandot över benen. Jag är inne på första repetitionen av åtta, i första serien av två, och jag frågar mig inombords hur jag ska överleva resten av passet. På något outgrundligt vis så tar jag mig igenom hela passet. Pausjoggen efter varje repetition har en fantastisk förmåga att tömma benen på mjölksyra. Ändå upprepar sig mönstret genom samtliga repetitioner. Jag startar pigg och med ett spänstigt steg och efter tvåhundra meter är jag lika hopplöst död. Det blir nog aldrig någon sprinter av mig.

Europaparlamentet fördömer kraftfullt användningen av våld från alla aktörers sida i Syrien.

Någon månad efter nyår känner jag att jag vill tävla igen. Jag har flyttat till ett annat boende inne i Luxemburg och kommit närmare centrum och stadion. Min träning har därmed blivit mer regelbunden. Jag frågar Saskia som har koll på de flesta tävlingarna i Luxemburg, Belgien och Frankrike. Hon tipsar mig om La Printanière i Belgien. Hon ska springa den långa banan på 15,7 km, men det finns även en 5 km-klass. Jag bestämmer mig för att hänga med och anmäla mig till den kortare distansen. Vår tränare skakar på huvudet när vi berättar om våra helgplaner: ”Typiskt belgiskt lopp: alltid kuperat och aldrig exakt.” Det blir en trevlig lördagsutflykt. I stället för att köra europaväg 411 i riktning mot Erpent strax söder om Namur, åker vi längs småvägar och passerar genom flera luxemburgska och belgiska samhällen. I baksätet går Gabriella och Andy igenom hela sin sångrepertoar från dagis. Vi kommer fram i god tid före loppet och hinner reka delar av banan under uppvärmningen. Det är geggigt. För mig som ska springa 5 km blir det förmodligen inga problem. Det blir värre för 15 km-löparna. Saskia som har bott i Belgien stöter på flera bekanta både under uppvärmningen och inne i rasthallen, som fungerar som sekretariat och uppehållsrum för löparna före och efter tävlingen. Vissa har kommit på cykel från Bryssel samma morgon och är uppvärmda och klara när de anländer strax före starten klockan tolv. Starten är gemensam för de båda klasserna. Jag lyckas tappa bort Saskia och hamna långt bak i startfållan. De första kilometerna får jag alltså kryssa mellan löpare, och det är först efter 2,5 km, när 5 km-löparna viker av in i skogen, som leden tunnas ut framför mig och jag kan springa på obehindrat. Jag har ingen aning om hur jag ligger till placeringsmässigt. Jag kan dock konstatera att alla löpare som jag passerar är män. Mellan tre och fyra kilometer kommer en ganska kraftig stigning. Det geggiga parti som jag och Saskia har passerat under uppvärmningen är dock det enda som jag behöver klafsa mig igenom. Jag går i mål som tvåa på tiden 19:36. Tyvärr har min tränare haft rätt. Banan är inte exakt 5 km utan 200 meter kortare. Saskia slutar fyra på en betydligt tuffare bana. Efter loppet är det fest inne i rasthallen med prisutdelning och lotterier. Det finns korv, crêpes och pajer till försäljning – eller varför inte en flaska belgisk finöl för 2,50 euro? Tyvärr avancerar prisutdelningen i maratontempo, och vi är tvungna att åka hem innan dragningen i lotteriet sätter igång. Trots att vi båda åker hem lottlösa är vi nöjda med dagens utflykt, framför allt för den gemytliga stämningen. Återresan blir en färd genom gränslandet. Längs ena sidan av vägen avlöser bensinmackarna varandra. Den andra kantas av frityrkiosker. Vi talar om allt mellan himmel och jord, de andra löparna i klubben, livet i exil och frånvarande fäder – och kommer varandra lite närmare. I baksätet har andhämtningen blivit tung.

Europaparlamentet är djupt oroat över det tilltagande våldet och de ökande trakasserierna mot egyptiska kvinnor, och uppmanar de egyptiska myndigheterna att vidta lämpliga åtgärder för att vända denna trend.




Alla lopp som jag hittills har sprungit i Luxemburg och Belgien har jag anmält mig till på plats. I början av mars springer jag dock ett mer inplanerat lopp, Postlaf. Milloppet går i stadsdelen Gasperich i Luxemburg. Loppets största sponsor är posten i Luxemburg. Det här loppet är betydligt större än dem som jag har sprungit tidigare, över 2 000 anmälda. Nummerlappen hämtas ut strax före loppet i en stor lokal i start- och målområdet. Det ser ut som någon sorts hangar. Längst in i lokalen har en scen byggts upp, och det är här som prisutdelningen kommer att hållas efteråt. Det är fullt med löpare i lokalen före start och ljudnivån är ganska hög. Gemytfaktorn är därmed lite lägre än vid tidigare lopp. Jag har lärt mig från Erpent och ställer mig denna gång längst fram i starten. Tyvärr har även det sina nackdelar. Den första kilometern rycks jag med i frontlöparnas tempo och öppnar lite för hårt. Det är en ganska tråkig bana ut ur det industriområde där posten ligger och in på landsvägar där ingen står. Det blåser ganska mycket, och hela tiden dyker nya uppförsbackar upp. En hord av löpare springer om mig redan efter den andra kilometern. Det är fruktansvärt knäckande. Loppet har precis börjat och jag känner mig helt orkeslös. Jag känner hur tävlingen som jag har gått och sett fram emot för att få testa milformen förvandlas till ett dåligt träningspass. Det går i ultrarapid, och hur mycket jag än vill öka och pressa mig uppför backarna så lyder inte benen. Jag vill bara att det ska ta slut. Jag kommer i mål som sjua på tiden 41:23 och är inte ens i närheten av den tid runt 40-strecket som jag hade hoppats på. Nåväl. Banan är i alla fall 10 km som utlovat. När jag lite senare tittar i resultatlistan inne i samlingslokalen upptäcker jag att man även tävlar i åldersklasser, och att jag har vunnit min. Dessutom är det priser ned till tiondeplats i dam- och herrklassen. Jag åker hem med en ny bandana, ett presentkort på en av Luxemburgs största matvarubutiker och två flaskor luxemburgskt vin. Egentligen tycker jag inte riktigt att jag förtjänar det eftersom jag själv är så missnöjd med loppet, men jag tänker att det kanske är ett tecken på att jag ska fortsätta på den inslagna vägen, ett litet kom igen, Ida! Keep it up! Allez! Gutt zou!

Europaparlamentet berömmer alla de stater som har uppnått några av millennieutvecklingsmålen, till exempel det om grundläggande skolutbildning för flickor och pojkar.

Det återstår inte många veckor innan det är dags för mig att lämna Luxemburg. Jag märker att det inte bara är jag som tycker att det känns vemodigt. Vi har blivit ett stadigt gäng tjejer på träningen som umgås även utanför löparbanan. Till och med tränaren har märkt det. Han påpekar att vi har fått en så fin sammanhållning. Det är precis som om jag är den saknade länken i kedjan, den extra tjej på träningarna som får trenden att vända: nu börjar fler dyka upp. Från att ha varit 2–3 tjejer på träningen är vi nu stadigt 3–4, ibland ännu fler. En tjej som nästan aldrig kommer i vanliga fall dyker nu upp även i dåligt väder. Och vi har gott om dåligt väder även i Luxemburg. Innan jag åker hem hinner jag uppleva tre snöoväder. I sann turistortsanda säger luxarna som jag talar med att det aldrig brukar vara så kallt och så mycket snö. Jaså, tänker jag. Vi tränar oavsett väder. Camille skottar upp en smal ”korridor” som följer innerbanan på Josy Barthel. Han har skottat färdigt lagom tills vi kommer tillbaka från vårt uppvärmningsvarv i kvarteren runt stadion. Jag springer de flesta passen med tre lager handskar på händerna. Ändå tror jag att fingrarna ska ramla av efter passet. Saskia är den enda som älskar det arktiska klimatet. Det spelar ingen roll om det är sex minusgrader och snön piskar i ansiktet, hon är alltid lika glad och skalar av sig till linne och kortbyxor strax innan kvalitetsdelen sätter igång.

Europaparlamentet påpekar att det finns tydliga brister i skyddet på EU-nivå vad gäller mottagandet av och stöd till ensamkommande barn. Därför anser parlamentet att EU bör införa ett gemensamt och bindande regelverk med tydliga regler för hur utmaningen ska angripas i sin helhet så att man kan åtgärda nuvarande brister och jämna ut de skillnader som finns mellan medlemsstaterna.

Två lopp som jag aldrig springer

Buzenol, 7,6/11,5 km – 31 mars
Jag kan inte riktigt smälta Postlaf-resultatet och känner att jag vill ha revansch. Jag frågar experten om hon vet några fler roliga lopp innan jag åker hem. Hon funderar och kommer på att det faktiskt finns ett lopp i Buzenol i södra Belgien som hon har hört ska vara trevligt. Buzenol ligger knappt en timme från Luxemburg med bil. Det finns en lång och en kort klass på 11,5 km respektive 7,6 km. Loppet går samma dag som jag åker hem. Visserligen går starten på morgonen, och min flygbuss avgår på eftermiddagen, men jag vågar inte chansa.

Sémi-marathon de la Paix, 10/21,1 km – 21 april
En knapp månad senare, när jag redan är hemma i Sverige, arrangeras ett halvmaraton i Wiltz i norra Luxemburg, Sémi-marathon de la Paix. Det loppet får ni fråga Mats om, den andre luxsmurfen.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.









Stad a Vollekslaf Ettelbréck, 5/10 km – 28 oktober

Var: Ettelbruck, norra Luxemburg (40' med tåg från Luxemburg C)
Anmälningsavgift: 6/8 euro (5/10 km)
Efteranmälan: + 2 euro
Priser: t.o.m. 3:e plats i dam-/herrklassen, penningpriser
Omklädning och dusch: ja.
Värdesaksinlämning: nej.
Vätskestationer: utefter banan och i mål.
Övrigt: Litet lopp med runt 250 deltagare totalt. Manuell tidtagning och banan var inte exakt mätt. Större delen av loppet går längs en landsväg (vändbana) med start och mål vid en skola inne i centrum.







Fakel Laf, 5 km – 9 november

Var: Bertrange, staden Luxemburg
Anmälningsavgift: 23 euro (varav 10 euro i deposition för chip, återbetalas efter loppet)
Efteranmälan: 28 euro (10 euro i deposition)
Priser: t.o.m. 3:e plats i dam-/herrklassen
Omklädning och dusch: ja, men en bit ifrån tävlingsområdet.
Värdesaksinlämning: nej.
Vätskestation: i mål.
Övrigt: Runt 400 deltagare. Starten går någon kilometer från ett köpcentrum ute på en landsväg som saknar lyktstolpar. Banan hade därmed varit becksvart om inte vägen kantats av facklor, därav namnet på loppet. Mellan 2 och 8 km sluttar banan oavbrutet nedför men i slutet kommer uppförsbacken. En seg stigning upp mot mål. Alla löpare bjuds på pastaparty efter loppet. Det går stadsbussar mellan Luxemburgs centrum och Bertrange.








La Printanière, 5/15,7 km – 16 februari

Var: Erpent, södra Belgien
Anmälningsavgift: 5/7 euro (5/15,7 km)
Efteranmälan: 6/9 euro (5/15,7 km)
Priser: t.o.m. 6:e plats i dam-/herrklassen
Omklädning och dusch: ja.
Värdesaksinlämning: nej.
Vätskestationer: utefter banan och i mål.
Övrigt: Större delen av långa banan går i terräng. Det finns ett ambulerande dagis i ett av klassrummen där man kan lämna sina barn medan man springer. Efter prisutdelningen dras vinnare i ett lotteri som alla löpare deltar i. I år var lotteriet extra stort eftersom det var 25-årsjubileum. Gott om parkeringsplatser i nära anslutning till loppet.







Postlaf, 10 km – 10 mars

Var: Gasperich, staden Luxemburg
Anmälningsavgift: 23 euro (varav 10 euro i chipdeposition, återbetalas efter loppet)
Efteranmälan: 28 euro (10 euro i deposition)
Priser: t.o.m. 10:e plats i dam-/herrklassen, segraren i varje åldersklass, penningpriser plats 1–5
Omklädning och dusch: ja.
Värdesaksinlämning: ja.
Vätskestationer: utefter banan och i mål.
Övrigt: Välorganiserat lopp med effektiva köer om de någonsin uppstår. Banan går utefter landsvägar och genom ett bostadsområde. Start och mål i det industriområde där postens huvudkontor ligger. Banan är ganska backig mot slutet.





Gunnar Durén Skrivet den 2013-06-19 12:46
Underbar läsning!

Kommentera artikeln:
Ditt namn *
Kommentar *
Skriv "hundrafyrtiofyra" i siffror *


Tidigare Referat
2018-03-25 - What I Talk About When I'm Running
2017-04-08 - Bygg upp baksidan
2016-07-28 - Semester à la smurfette
2016-07-24 - Rapport från Semesterhalvmaran
2016-06-11 - En fjärdeplats är inte alltid en fjärdeplats
2016-05-31 - Rapport från Stockholms brantaste!
2016-04-18 - En löpare på språng mot nya höjder!
2016-04-10 - Wien hel och halvmarathon
2016-03-28 - Rapport från ett brödrostlopp!
2016-03-07 - Ulrikas Paris halvmaraton 2016
2015-10-15 - Persen haglade över Hässelbyloppet
2015-08-23 - Stora skräcken på stora skuggan
2015-08-05 - Hofors swimrun – en löparberättelse, med simpauser
2015-04-21 - Äventyret på Manchesters gator
2014-11-04 - Äventyret i Vincennes skogen
2014-02-15 - Bore Cup deltävling 3 Vallentuna
2014-01-11 - Bore Cup deltävling 2 Hemlingby, Gävle
2013-11-08 - Österlen lyser
2013-10-27 - När idrottandet får nya perspektiv: några reflektioner från en debuterande veteran
2013-09-19 - Stockholm HM 2013 – en löparberättelse om att våga
2013-08-04 - Blandad kompott under regntunga skyar
2013-07-28 - Med tunga vikter i Roslagen
2013-05-20 - Skärholmsloppet
2013-05-14 - Livet deLux(e)
2013-03-17 - Klassisk säsongspremiär runt sjöarna
2013-01-05 - Löparen som inte kunde pensionera sig
2012-10-15 - Go West: säsongsavslutning och SGP-final i västerort
2012-10-01 - Lidingöloppet - Topptider av Patrik och Gloria
2012-06-08 - Dunderpers och dubbelseger i Västerås
2012-06-03 - Stockholm Marathon - Preliminär seger i lagtävlingen!

Sidor | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |


©Copyright FK Studenterna. Utvecklat av Cédric Schwartzler, Triciclo AB.
För synpunkter och tekniska fel, kontakta