Startsida 
 Klubbinfo 
 Arrangemang 
 Långcupen 
 Resultat 
 SGP 
 Kalender 
 Statistik 
 Meddelanden 
 Roller i klubben 
 Friidrottsnyheter 
 Månadens profil 
 Referat 
 Träning 
 Träning & Mat 
 Bildarkiv 
 Klubberbjudanden 
 Medlemssidor 

Håll dig uppdaterad med vårt RSS-flöde

Ulrikas Paris halvmaraton 2016

7/3 - Text och foto: Ulrika Orrhult  


Mycket, mycket vila, mat och sömn. Satsa på att ha lataste veckan du kan komma på

Det var tipset från coachen. Vilket till en början kändes lite svårt. Men med en förkylning i kroppen blev det lättare än jag trott. Det blev väldigt lata dagar, med rinnande näsa och värkande hals. Förkylningen följde med till Paris.

Hoppa över all löpning innan lördag. Spring 2x4' @ 21kp, 2'pj. Om du är helt hundra. Ställ dig på startlinjen om du är frisk.

Hur vet jag om jag är frisk? Hur friskt är det egentligen att stå på startlinjen och veta att det stundvis kommer att bli plågsamt, kännas uppgivet, kanske lite smärtsamt under iallafall en timme och tjugofem minuter? 


Kan jag lita på att jag är ärlig mot mig själv? Och hur vet jag om jag är det eller inte? Min vän som är terapeut säger att jag alltid ställer de frågorna. I alla ämnen, men mest när det gäller relationer. Hur kan jag veta att det jag känner verkligen är det jag känner och att jag inte ljuger för mig själv? Ofta kommer den frågan upp även när det gäller min löpning. Jag tror att jag verkligen älskar min löpning. Tittar jag på hur jag lever så är jag beredd att tro att jag är ärlig mot mig själv. Jag planerar gladeligen veckan efter hur löparskissen ser ut och jag ser verkligen fram emot när nya skisser kommer ut. Vilka galna pass kommer jag att behöva försöka mig på? Kommer jag att klara det? Dagens höjdpunkt är alltid löprundan. Eller alternativträningen. Och en kopp av mitt favoritkaffe. Inne på tredje intervallen av fyra kan jag dock fråga mig själv varför jag tror att löpningen betyder så mycket för mig. Eller så där 90 minuter in i ett långpass, då brukar jag fråga mig själv hur roligt det egentligen är att harva runt i ett par löparskor i maklig takt. Det har jag i och för sig lärt mig att hantera med en äcklig gel.






















När jag en vecka innan Paris halvmaraton ser en av mina vänner nysa, då förstår jag också hur hysteriskt mycket jag vill stå på startlinjen till tävlingen. Trots att jag bävar för tävlingar. Han tycker att jag är lite hysterisk. Om vi har umgåtts en hel helg så är jag redan smittad. Jag lyckas ändå få honom att ändra sina planer och åka hem till sig och nysa där istället. För att dagen efter ångra mig och säga att han har säkert rätt, jag skulle lika gärna kunna vara smittad redan, så han kan lika gärna komma och äta middag med mig. Jag skulle kunna bli smittat på tunnelbanan, på jobbet, i snabbköpet, så varför undvika hans sällskap. En tävling är en av många Det finns så mycket annat som är viktigt i livet. Som vänskap och att umgås med de jag tycker om. När han under middagen hostar rätt så rejält, då är jag tillbaka på isoleringsteorin igen. 

Två dagar senare vaknar jag med lite halsont. Mängder med citron,ingefära och honungsvatten senare, plus ett par saltvattensgurglingar per dag, åker jag till Paris och  hämtar med täppt näsa min nummerlapp. Utifall. Det är väldigt svårt att acceptera att inte springa. Alla förberedelser. All förväntan. All bävan. Jag vill utnyttja det!






















Jag värmer upp i min Helly Hansen tröja storlek XXL som jag hittade i grovsoprummet innan jag åkte från Stockholm. Jag gör en uppvärmning som skulle få Jordi att fälla ganska många tårar. Benen känns sömniga och sega i de korta fartökningarna, men jag påminner mig själv att jag även på klubbpassens uppvärmningar brukar tvivla på om jag kommer orka själva passet, vilket jag oftast brukar göra. Fram till 10 km springer jag osportsligt och funderar på när och vart jag kan hoppa av. Varför ska jag älska kilometertider och att försöka bli snabbare?! Ilskan över mig själv och min dumma idé att springa ett halvmaraton och tro att det ska vara roligt gör ändå att ett par kilometer till avverkas. Jag försöker att intala mig själv att det bara är ett par sekunder! Människor svälter och torteras, barn dör, det är krig i världen. Jag springer en tävling jag själv och frivilligt anmält mig till och jag springer mitt i gatorna i Paris. Det gör iallafall inte löpningen roligare. De extra sekundrarna blir bara fler och fler. Jag börjar känna mig rejält uppgiven. Och kommer då att tänka på Herman! Under ett gemensamt långpass säger han att man inte alltid behöver persa och att det är bättre att jogga i mål än att bryta, om man inte är skadad. Det blir inte alltid bra tider. Det kommer jag lite förvånad ihåg en bit efter att jag har passerat Bastille för andra gången och börjat springa tillbaka mot Bois de Vincennes. Jag bestämmer mig för att försöka vara lika klok som Herman! Vilket ändå var svårt! Jag tittar inte på klockan under ett par kilometer! Jag räknar ut att om jag håller strax under långpassfart så kommer jag ändå i mål under 1:30 och det borde jag klara av. Jag ska inte bryta! Jag ska inte bryta, jag kan jogga i mål, jag ska inte bryta jag kan...! Dipparna återkommer, men när jag sneglar på klockan ser jag att jag är snabbare än långpassfart. Jag behöver inte öka, men jag behöver ta mig över mållinjen!
































I mål har jag svårt att vara glad, men tvingar mig att komma på tre bra saker med loppet. Jag kom på en plan B och höll mig till den, att ta mig i mål. Jag har sprungit mitt i gatan på Rue de Rivoli utan att någon bil eller buss har tutat åt mig (de brukar tuta när jag springer på cykelbanan där). En tredje sak. Ja! Som Herman säkert skulle säga, det blev ju bra träning det här med!


Kommentera artikeln:
Ditt namn *
Kommentar *
Skriv "niohundratjugofem" i siffror *


Tidigare Referat
2018-03-25 - What I Talk About When I'm Running
2017-04-08 - Bygg upp baksidan
2016-07-28 - Semester à la smurfette
2016-07-24 - Rapport från Semesterhalvmaran
2016-06-11 - En fjärdeplats är inte alltid en fjärdeplats
2016-05-31 - Rapport från Stockholms brantaste!
2016-04-18 - En löpare på språng mot nya höjder!
2016-04-10 - Wien hel och halvmarathon
2016-03-28 - Rapport från ett brödrostlopp!
2016-03-07 - Ulrikas Paris halvmaraton 2016
2015-10-15 - Persen haglade över Hässelbyloppet
2015-08-23 - Stora skräcken på stora skuggan
2015-08-05 - Hofors swimrun – en löparberättelse, med simpauser
2015-04-21 - Äventyret på Manchesters gator
2014-11-04 - Äventyret i Vincennes skogen
2014-02-15 - Bore Cup deltävling 3 Vallentuna
2014-01-11 - Bore Cup deltävling 2 Hemlingby, Gävle
2013-11-08 - Österlen lyser
2013-10-27 - När idrottandet får nya perspektiv: några reflektioner från en debuterande veteran
2013-09-19 - Stockholm HM 2013 – en löparberättelse om att våga
2013-08-04 - Blandad kompott under regntunga skyar
2013-07-28 - Med tunga vikter i Roslagen
2013-05-20 - Skärholmsloppet
2013-05-14 - Livet deLux(e)
2013-03-17 - Klassisk säsongspremiär runt sjöarna
2013-01-05 - Löparen som inte kunde pensionera sig
2012-10-15 - Go West: säsongsavslutning och SGP-final i västerort
2012-10-01 - Lidingöloppet - Topptider av Patrik och Gloria
2012-06-08 - Dunderpers och dubbelseger i Västerås
2012-06-03 - Stockholm Marathon - Preliminär seger i lagtävlingen!

Sidor | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |


©Copyright FK Studenterna. Utvecklat av Cédric Schwartzler, Triciclo AB.
För synpunkter och tekniska fel, kontakta